Back blogging part 4

Lausanne 22/03/03,

 

Hej igen!

 

Nu, på allmän (nåja nästan allmän) begäran, är jag tillbaka. Tack till alla som har hört av sig. (Det var nästan effektivare att inte skriva något ett par veckor än att skicka långa veckobrev för att få lite respons… Ursäkta att jag inte har svarat er direkt och tidigare, jag trodde jag skulle få tid att skriva det här brevet för länge sedan.) Jag fick till slut tag på min gamla adressbok och lyckades hitta några nya adresser, så för en del av er är detta första brevet om mina äventyr i Schweiz, men misströsta inte ni kan ta del av allt ni missat på http://stenmans.org/brev/

Den fjärde veckan förflöt utan att mycket hände så jag bestämde mig för att vänta en vecka med mitt brev för att få ihop lite mer innehåll. Tyvärr blev det en lite längre paus än planerat. Helgen efter femte veckan kom nämligen Cilla på besök och hela helgen efter sjätte veckan var jag i slalombacken, och under veckorna har jag haft det fullt upp med en kurs, men mer om allt detta senare.

Släpp forskarna loss det är vår!

Livet här har börjat bli riktigt trevligt, solen skiner, det är vår, jag har fått se en ultraljudsbild på vårt blivande barn, vi har hittat en lägenhet, jag slipper ta en dyr schweizisk försäkring och jobbet är kul. Det är bara två små orosmoln på himlen, depositionen för lägenheten och avsaknaden av mitt B-tillstånd, vilket jag återkommer till så småningom.

Låt mig ta alltihop i kronologisk ordning. När jag skrev mitt förra brev hade jag fortfarande en vecka kvar på franskakursen, som jag lyckades ta mig igenom utan att lära mig nån franska. I övrigt förflöt veckan lugnt och jag hade tid att jobba lite på designen av mitt eget språk.

<nerdvarning>Ett programmeringsspråk förstås; varje respekterad forskare inom kompilator-programmspråksbranchen måste ju ha ett eget språk som är överlägset alla andra språk, och gärna utan några användare.

(“Having users is like optimization: the wise course is to delay it.” — Paul Graham)

Mitt nya språk (Ecole) är inspirerat av Erlang men löser förstås en del problem med språket. Bland annat har språket process GC och ”riktiga” datastrukturer.(TM)  Under de två relativt lugna veckorna han jag med att designa syntaxen och implementera en parser och en partiell kompilator till Icode, men sedan har det varit fullt upp. </nerdvarning>

Ett efterlängtat besök

Torsdag den 5/3 gav jag en lyckad presentation av Erlang för labbet här, sedan skyndade jag mig iväg till Geneves flygplats för att möta Cilla. Den 6/3 firade vi tre år sedan förlovningen och Cilla hade till slut fått en utbetalning av sin arbetslöshetsersättning vilket gjorde det möjligt för henne att komma ner på en snabb helgvisit.

Vi började med en romantisk middag på en gourmérestaurang i gamla stan bakom katedralen på torsdagskvällen. På fredagen tog jag ledigt från jobbet men vi åkte ut till EPFL och åt lunch så att Cilla fick se var jag jobbade och träffa mina kollegor och så att vi kunde skicka ett fax till myndigheterna för att skynda på hanteringen av mitt ”B-tillstånd” (en lång historia…). På fredagskvällen åt vi en annan ”gourmémiddag” fast hemma i min lilla lägenhet: små kycklinglår inlindade i bacon med potatismos och en rosmarin doftande gräddsås. (<skryt>Enligt Cilla godare än den 20 ggr dyrare restaurangmiddagen.</skryt>) Därefter traskade vi iväg till en inflyttningsfest hos en kollega. Resten av helgen tillbringade vi till stor  del utomhus i ett Lausanne värmt av en givmild vårsol, vi vandrade vid Genevesjöns strand, tittade på uppoppande vårblommor i gröna parker, och på den magnifika vyn av höga alptoppar på andra sidan sjön från Crêt de Montriond, och så besökte vi en hem- och trädgårdsmässa. Tyvärr tog helgen slut allt för snabbt och på måndag var Cilla tvungen att flyga hem igen.

Ett hem! Ett hem! Mitt kungarike för ett hem!

Veckan som följde hade jag fullt upp med att springa runt på lägenhetsvisningar och med att förbereda en kurs. Jag har fått på min lott att hålla en kort grundkurs i kompilatorteknik så större delen av veckan gick åt till att planera föreläsningarna och projektet. Kursen har lite konstigt schema, den sträcker sig över 14 veckor men det är bara 45 minuter föreläsning och 45 lab per vecka.

Det ihärdiga lägenhetsletandet gav till slut utdelning och vi fick till slut napp. En nyrenoverad lägenhet med ett stort (med Schweiziska mått) och trevligt kök, med diskmaskin och spishäll. Den ligger rätt centralt på Louis-Vulliemin, men lite olägligt till högt uppe på en kulle, med en enkelriktad gata som går uppåt. (http://www.mapquest.com/maps/map.adp?country=ch&city=Lausanne&address=Louis-Vulliemin+30) Förutom läget, avsaknaden av en balkong, och att den ligger en trappa upp utan hiss så är det en perfekt lägenhet. Adress och mer info kommer i slutet av brevet.

Espace thermal suisse

Efter den intensiva veckan var det skönt att följa med 30 ”skidentusiaster” från avdelningen på en skidresa till Ovronnaz (http://www.ovronnaz.ch/), ca en och en halv timmes bilfärd från Lausanne. Vi kom dit vid ca 10 på lördagsmorgonen, jag (och några andra stackare som inte redan hade utrustning) hyrde skidor och pjäxor och sedan gav vi oss ut i pisterna.

Basstationen låg på 1400m, och första liften tog oss upp på 1940m. Toppliften började något lägre än Kebnekaise på 2080m och gick upp till 2500m. Det var underbart att åka slalom igen, sedan -92 har jag bara åkt vid ca tre tillfällen, två vid Abisko-Riksgränsen och en gång i Chamonix.

Hela helgen var det strålande solsken och lagom varmt, dvs inte så varmt att snön smälte, men tillräckligt varmt för att man skulle slippa frysa. Det gav mig verkligen blodad tand, och vore det inte för behovet att spara pengar till depositionen (mer om det strax) så skulle jag ha åkt ut den här helgen också. Vem vet kanske tar jag en tur imorgon i alla fall.

Vi stannade på ett litet pensionat natten mellan lördagen och söndagen så att vi kunde komma ut på pisterna tidigt på söndagen. Nu blev det inte så jättetidigt för mig och Uwe Nestman, som jag åkte mest med, eftersom vi stannade uppe till efter ett och spelade biljard och drack öl i pensionatets källare.

Efter skidåkningen på söndagskvällen badade vi i de varma källorna i Ovronnaz. Två timmar i 36gradigt bubblande mineralvatten var precis vad kroppen behövde efter två dagar av intesiv skidåkning.

Jag ska bli pappa

På måndagmorgon sov jag ut lite innan jag gav mig iväg till jobbet, och då hann posten komma innan jag gav mig iväg. Med posten fick jag en ultraljudsbild av det lilla fostret i Cillas mage. Hon hade varit på ultraljudsundersökning på fredagen och direkt skickat en bild till mig, eftersom jag tyvärr inte kunde vara med. Enligt barnmorskan är nedkomsten beräknad till 5:e augusti, dan före min födelsedag alltså. Cilla är lite orolig för hur det ska gå med två Lejon i familjen. Själv tycker jag bara det känns tryggt.

Under veckan har jag fortsatt med förberedelserna av kompilatorkursen och skrivit mitt första Javaprogram – en enkel virtuell maskin som studenterna ska kompilera till. Jag har också hackat lite på mitt första riktiga Scalaprogram en implementation av UBF (Universal Binary Format), dels för att öva mig på Scala och dels för att få Scala och Erlang att prata med varandra på ett effektivt sätt.

Nu, 17:30 på lördagskvällen lyser solen fortfarande och när jag tittar ut genom fönstret så ser jag träd med gröna knoppar på väg att slå ut.

B som i Byråkrati

Som ni hör så leker livet och jag har börjat finna mig till rätta här i Lausanne. Det är bara två små problem som bekymrar mig. Det första är mitt ”B-tillstånd”. För att få bo och jobba i Schweiz måste man ha ett tillstånd. De kommer i många olika former, det näst bästa är ett ”B-tillstånd”, vilket jag har ansökt om. (Det bästa tillståndet är C, då kan man göra nästan allt som en Schweizare kan göra. Sämre varianter är L och G tillstånd som är mer temporära.)

Ansökningen om ett B-tillstånd skickades in i November så fort jag hade tackat ja till posten. Trots nya bestämmelser från sommaren, efter en bilateral överenskommelse med EU, som säger att alla EU medlemmar automatiskt ska få ett femårigt B-tillstånd, och trots att EPFL som är en federal myndighet och har speciella regler som kan ge sina anställda C tillstånd direkt, så tog det de Schweiziska myndigheterna till slutet av januari att godkänna min ansökan. I sista sekunden innan jag var tvungen att beställa min biljett hit godkände de min ansökan så att jag kunde börja jobba den första februari.

När jag sedan kom hit var jag som alla utlänningar tvungen att anmäla för myndigheterna att jag hade flyttat hit, så att de skulle kunna utfärda själva B-tillståndet (den fysiska papperslappen som säger att jag har ett B-tillstånd och som jag som utlänning alltid måste bära med mig.) Detta gjorde jag den tredje februari, första vardagen i Lausanne.

I början på mars hörde en hyresvärd av sig och sa att vi låg bra till för att få en lägenhet, men de behövde mitt B-tillstånd eller ett intyg om att myndigheterna arbetade på att skaffa fram tillståndet, gärna inom nästa vecka. Eftersom Cilla skulle komma på besök den veckan inväntade jag henne för att få hjälp med kommunikationen med myndigheterna.

På fredagen ringde hon till contrôle des habitants (en kommunal enhet där jag anmält mig som inflyttad), efter ett långt samtal framgick det att de inte kunde hjälpa oss, för ärendet var hos de kantonska myndigheterna, så vi fick telefonnummret till Service de la Population et de Migration. När vi ringde dit sa de att vi var tvungna att skriftligen begära en « attestation » att de jobbade med ärendet. OK, så vi begav oss ut till EPFL för att faxa myndigheten (åtminstone gav det Cilla en chans att träffa mina kollegor.) För säkerhetsskull ringde Cilla dem och kollade att de fått faxet: ”Jodå – inga problem”, då var det bara att vänta.

På tisdag hade vi ännu inte fått nått svar, så Cilla ringde igen. ”Jodå – vi har idag registrerat ert fax som en inkommen handling till myndigheten.” Efter två arbetsdar hade de lyckats registrera att brevet hade kommit! ”Den ansvarige tjänstemannen kommer att kontaktas”, vilken dag som helst, ”och sedan kommer ett svar att skickas med brev.” Vi undrade om de inte kunde faxa svaret eftersom det var lite bråttom? ”Nej, innehållet är privat och måste skickas med brev.”

Nu började vi bli desperata och undrade om det inte gick att skynda på processen lite, allt vi ville ha var ju ett papper som sa att de jobbade med min ansökan. ”Ni kan ju försöka besöka en handläggare personligen genom att gå till myndighetens kontor, om de har tid och möjlighet så kan de kanske utfärda en handling.”

På onsdagsmorgonen gick jag till Service de la Population et de Migration, väntade tålmodigt i kö för att träffa en handläggare, och förklarade till slut mitt problem, de talade som tur var engelska. ”Tyvärr, du kan bara vänta.” Jag förklarade återigen, tålmodigt, att jag bara ville ha ett intyg att de jobbade på saken och att jag verkligen behövde det för att kunna få en lägenhet. Då gick handläggaren med på att undersöka saken, och så försvann han in i kontorslandskapet och ringde ett långt telefonsamtal. Till slut kom han tillbaka och sa ”Tyvärr, EPFL har inte fyllt i formulär 1350, din ansökan kan inte behandlas innan de fyllt i formuläret.” Han var orubblig.

Då skyndade jag mig ut till EPFL och pratade med vår sekreterare som inte visste vad formulär 1350 var men hon skickade mig vidare till personalavdelningen. Där sa Madame Bise att det var struntprat att de inte hade fyllt i formulär 1350, det hade hon gjort redan i november. Så hon ringde till Service de la Population et de Migration, ”Ja, kanske har ni redan fyllt i formulär 1350 men vi har inte fått alla papper från contrôle des habitants i Lausanne.” Då ringde Bise till contrôle des habitants, ”Jodå, herr Stenman var här den tredje februari och den fjärde skickade vi alla papper till Service de la Population.” Bise ringde tillbaka till Service de la Population och skällde ut dem för att de hade slarvat med sina papper, inte för första gången heller. De lovade då att de genast skulle jobba på ärendet och att jag skulle ha ett svar före fredag.

När jag kom hem från jobbet på fredagen hade jag ännu inte fått nått intyg. På måndagen 17/3 (6 veckor efter att jag anmälde mig) ringde jag till Bise. Hon ringde upp myndigheten, de höll nu på att skicka ett brev till contrôle des habitants som nog skulle komma fram på onsdag och sedan skulle de behandla ärendet i några dagar, men till den 22 skulle det nog vara klart.

Jag skrattade ett uppgivet skratt och tackade Madame Bise för besväret.

Intyget kom varken igår eller idag (post delas ut på lördagar).

Frågan är om jag kommer att få mitt B-tillstånd innan eller efter jag får ett intyg som säger att de arbetar på att ge mig ett B-tillstånd?

 

Utan B-tillstånd lever man på undantag här. Jag försökte skaffa mig ett nytt mobiltelefonabonnemang idag, men det var förstås omöjligt utan ett B-tillstånd. Nu är jag mobiltelefonlös eftersom mitt teliaabonnemang är uppsagt.

Nu har jag i alla fall skrivit ett kontrakt med på en annan lägenhet där de inte krävde ett B-tillstånd i alla fall inte innan vi flyttar in, men de kräver en deposition på tre månadshyror, lite drygt 21000kr. Hur vi ska lyckas skrapa ihop till 21000 kr före den första april är det andra orosmolnet på den annars så klarblå himlen.

 

Phew! Jag blev alldeles uppjagad och upprörd över att beskriva min närkontakt med Schweizisk effektivitet. Det är nog bäst att jag inte berättar om vedermödorna med att få en svensk sjukförsäkring från Folksam att godkännas i stället för en Schweizisk som kostar ca 1800kr – i månaden! I vilket fall, så lyckades det till slut och det är nog bäst att jag skriver om roligare saker i stället.

Veckans boktips

Jag kan passa på att ge ett boktips i stället. Eftersom jag har 15 minuters metroresa till och från jobbet varje dag så har jag hunnit läsa lite. Bland annat har jag läst ”Gardens of the Moon” av Steven Erikson, en fantasyberättelse sprängfylld med magi. Den var lite tungläst i början innan jag hade vant mig vid hans stil, han använder sig nämligen konstant av nya begrepp och namn utan att introducera dem. Först efter några sidor eller kapitel kommer förklaringen av begreppet, men ibland kunde jag klura ut begreppet utifrån användningen, och efter ett tag hade jag vant mig vid stilen. Men boken är spännande och rik på intressanta personligheter som man får följa över flera kontinenter, konflikter och äventyr i en berättelse vars tempo accelererar hela tiden mot ett ofrånkomligt klimax där allt verkar hända på en gång. Jag rekommenderar den varmt till varje fantasyfan, just nu läser jag uppföljaren ”Deadhouse Gates”.

Mot ny adress

Som sagt så har vi skrivit kontrakt på en trerumslägenhet på ca 70kvm, och vi flyttar dit den första april. Ja, Cilla flyttar också ner då (ni kan nog se fram mot nya långa beskrivningar av säkerligen intressanta möten med schweiziska barnavårdsmyndigheter) så det är dags att uppdatera adressböckerna.

Från och med 31/3 2003:
Av. Louis-Vulliemin 30
1005 Lausanne

Jag återkommer med telefonnummer när vi har fått det, men nu är ni välkomna att komma ner och besöka oss, när ni känner för det. Om alla tänker vänta till 5:e augusti så kan det bli lite trångt, så kom gärna innan. Till exempel kan ni komma redan den 6/3 då vi ska ha vår inflyttningsfest!

“Sorry I wrote you such a long letter; I didn’t have time to write a short one.”

Ha det så bra, lev väl, skriv gärna,
Kram
Erik – för tillfället på topp.

PS.

Veckans tävling: vems är det sista citatet?

This entry was posted in life, Uncategorized by happi. Bookmark the permalink.

About happi

I have been programming for fun since 1980, and for profit since 1989 when I started my first company. I have been working on native code compilation of Erlang, with the implementation of Scala, on virtual machines, and with internet scale online payment solutions. Currently I am writing a book on the Erlang Runtime System (ERTS).