Lausanne 2 augusti

Hej alla!

Tack för alla lyckönskningar till vårt lilla tillskott Leo! En vecka har han nu funnits i världen och jag måste erkänna att han dominerar våra liv för tillfället. Något som man hört om alla nyblivna föräldrar är att samtalsämnena snabbt smälter samman till några få som ofta har att göra med olika (o)trevliga kroppsfunktioner. Då Erik och jag nu är nyblivna föräldrar råder jag er med känslig mage och noll förståelse för kiss- och bajshumor att läsa resten av brevet med försiktighet.

Sista månaden med Leo i magen gick ganska fort. Vi firade vår 1-åriga bröllopsdag den 6:e juli uppe på en alptopp i en speciell botanisk trädgård och åt fondue på en utsiktsrestaurang. Mycket trevligt. Vi spenderade också en hel del tid med att bada då värmen har fortsatt. Några middagar med några nya vänner hann vi också med under juli. I övrigt var tiden bara en lång väntan. Vi pendlade mellan ”babyn kommer snart – WOW!” och ”babyn kommer snart – PANIK!!!” samt ”babyn kommer snart – ÄR DETTA ETT SKÄMT?”. Då det beräknade förlossningsdatumet (som för oss var 5 aug) egentligen är en period på ca 3-4 veckor kan man aldrig vara säker på när barnet kommer. Dock så säger man att när graviditeten varat i 37 veckor så är barnet ”färdigt” och kan komma ut när som helst. Min graviditet varade i 38 veckor och fem dagar. Då jag knappt haft några kännbara problem alls under dessa nio månader så fick jag för mig att förlossningen skulle bli priset jag skulle få betala men allt gick utan problem. På fredagen åkte jag iväg med en vän och badade i några timmar, och på kvällen vid 5-tiden hade jag och Erik vårt sista föräldrarutbildningstillfälle. Väl hemma äter vi mat och tvättar (vi hade förstås lyckats samla på oss ett sådant där tvättberg som man bara får när man inte riktigt har tid att tvätta.) Jag vaknar på natten vid 1-tiden av att värkarna sätter igång och framåt 5 tar vi oss in till BB. Redan 8.34 kommer Leo ut. Allt gick så snabbt och bra att jag bara kan hoppas att nästa graviditet och förlossning någon gång i framtiden kommer att gå lika bra.

Jag stannade 4 dagar på BB med Leo. Då han var ganska liten och hade lågt blodsocker då han kom ut ville de kolla honom extra noga i början. Som tur var verkade det bara vara stressen att komma ut i världen som givit vårt lilla knytt det dåliga värdet i början för det upprepades aldrig. Leo föddes alltså på lördag morgon och hela den dagen så bara sov och sov han. Han låg i sin lilla säng bredvid min och jag bara låg och beundrade världens vackraste barn mest hela tiden. Söndagen följde mest samma mönster förutom att han åt lite mer. Framåt kvällen började dock hans matsmältningssystem inse att han fått i sig näring av något slag och började fungera för första gången. Detta resulterade i fruktansvärda magplågor för vårt stackars barn (jag antar att de var fruktansvärda baserat på de ljud som han gav i från sig). Först framåt 4-tiden på morgonen kunde vi båda somna av utmattning. Under tiden på BB fick vi hela tiden gå igenom en massa test och undersökningar. Detta var ganska jobbigt men Leo var inte sen att utnyttja det lilla hämndvapen han hade och kissade på allt och alla. När vi slutligen blev upphämtade av Erik var vi glada att få åka hem. Det kändes lite underligt att bara ta sitt pick och pack och sin lilla bebis och ge sig av. Vi lyckades gå precis under en sköterskepaus så jag hittade inte ens någon att säga hej och tack till.

Tiden hemma har varit mycket skönare. Lugnare och med mer sömn. Leo har fått lite mer rutiner i sitt sovande och ätande. Han sover i 2-3 timmar, äter i ca 30 minuter och vill sedan somna om. Under denna korta vakentid hinner han bajsa minst en gång, ibland behöver man byta blöja upp till tre gånger. Allt är tydligen normalt men jag hoppas att han börjar att bajsa något mindre framöver. Problemet är nämligen att man inte gärna vill byta precis efter han har ätit för då är han redan halvt insomnad, och börjar man byta då så vaknar han. Ja, ja detta är våra små babyproblem som vi förstås skulle kunna diskutera mycket mer i detalj J men jag ska skona era stackars ögon och öron.

Utöver att äta och sova har vi inte gjort mycket sedan hemgången. Vi har varit ut på några kortare promenader men mest spenderat tiden med att lära känna vår son. Han älskar förstås att vara i famnen, som alla små barn. Att somna hos pappa är en av favoriterna, att äta hos mamma en annan. Han har en till två lite längre vakenperioderper dygn men dessa har ännu inte varit samma tider två dagar efter varandra. Dessa perioder betyder oftast att mamma eller pappa måste bära runt på den lille lurvern tills han somnar. Han gillar att åka vagn och sova på sida och har en väldigt livig sömn. På dagarna sover han mestadels i sin egen säng men nu i början har han sovit hos oss på nätterna. Att bli bytt på är jättetråkigt och han brukar kissa på pappa och åla som en orm på skötbordet. I övrigt är han kittlig på magen och gillar fotmassage, huvudsmekningar samt att fixera gosedjuret i form av en bläckfisk som finns på skötbordet.

Idag fyllde han en hel vecka och vi kan fortfarande knappt tro att det är sant att vi fått världens sötaste lilla Leo som en ny liten medlem i vår familj.

Stora kramar från oss alla!

Cilla, Erik & Leo.

Follow