Lausanne 140703,

Kära vänner, här kommer återigen en liten rapport från livet i Schweiz. Nu under de relativt lugna sommarmånaderna tänkte jag försöka upprätthålla en lite mer reguljär korrespondens; korta små måndagsbrev.

Brevsidan http://lampwww.epfl.ch/~stenman/brev/ har fått en ny look, och jag har även lagt upp några bilder på lägenheten. För tillfället ligger sidan kvar på EPFL, men jag letar efter en bra gratis webhost som tillåter stora mängder data. Om du har något tips så hör gärna av dig. Ett alternativ skulle vara att sätta upp en server hemma, nu då vi har ADSL, men det skulle ju kräva en fungerande dator hemma, nått som jag är utan just nu.

På kvällen då jag kom hem från Sverige var det ett riktigt åskväder här i Lausanne och tydligen slog blixten ner någonstans i närheten. Tillräckligt nära för att en spik skulle slå ut min stationära dator, som jag förståss hade slagit på så fort jag kom hem. Jag vet inte riktigt vad som är trasigt och jag står i valet ock kvalet om jag ska uppgradera eller bara försöka laga den. Så för tillfället har vi bara de två bärbara datorerna. Inga dataspel och inga filmer, snyft.

Jag sa att det var relativt lugnt nu, eftersom kursen strax är över; jag har en fråga kvar att rätta på tentan (89 elever skrev tentan så det tar lite tid). Efter det så finns det en hel del att göra inför releasen av Scala kompilatorn i september, plus en del artiklar att referera, och en avhandling att korrekturläsa, och så väntar vi ju med spänning på barnet…

Min kollega Matthias Zenger fick en dotter i fredags, eller snarare hans fru Marie-Louise, som är från Danmark. Vi var på middag hos dem förra lördagen och då trodde Marie-Louise inte att det skulle vara dags före den 15:e. Cilla ska åka och hälsa på dem på sjukhuset imorgon.

Det får bli allt för idag. Nu ska jag försöka rätta den sista frågan på tentan.

Ha det bra,

Erik

Follow

Lausanne 030623,

Hej igen kära vänner!

Ursäkta dröjsmålet för detta brev. Sedan Cilla kom hit i början på april så har jag haft annat att göra än att skriva brev. Hänga upp gardiner, skruva upp skåp o hyllor med mera.

Vi var ju på blixtvisit i Sverige för några veckor sedan och jag hann träffa några av er, det var mycket trevligt. Tyvärr hade jag fortfarande min kurs att tänka på så jag var tvungen att skynda mig tillbaka för de två sista föreläsningarna.  Nu är den kursen över och jag kan ägna mig åt andra saker – vilket borde vara att forska, men jag börjar med lite brevskrivande i stället.

Här är det rekordväder, sedan den 4/6 har det varit runt 30 grader varmt om dagarna, igår sa en termometer i solen 38 grader (31 i skuggan). I torsdags och fredags var vi på grillfester vid sjöstranden och igår var vi vid en badstrand och njöt. Det känns tungt att sitta på jobbet sådan här dagar, men jag måste spara min semester till augusti då vi väntar barnet eftersom jag bara får två dagars pappaledighet. Även om det brukar vara tvärt om så är det nu nog så att Cilla har mer problem med värmen än jag.

Lausanne 030630,

Jag har en ny taktik för mitt ”veckobrev”, jag skriver lite varje måndag och så skickar jag iväg det när jag har fått ihop lagom mycket text.

(Varje brev måste ju på klassiskt svenskt maner tala om vädret 🙂

Vädret har fortsatt att vara extremt, det lovas ständigt regn, åska och kallare väder på väderleksrapporterna, men som mest har vi haft ett par timmar regn och åska på natten, då blev det riktigt kallt, ca 21 grader.

Angående vatten

Jag skrev någon gång tidigare om Schweizarnas konstiga vana att köpa vatten på flaska fast kranvattnet är fantastiskt gott. Det visade sig att Lausanne tar sitt kranvatten både från källvatten och från sjön när behovet är stort. Sjövattnet
är förståss klorerat och inte så gott, så smaken kan variera en del från vecka till vecka. Ibland är det riktigt gott och ibland smakar det som amerikanskt bassängvatten, så vatten på flaska kan vara bra att ha som komplement. Dessutom är det enkelt att hålla det kallt i kylskåpet, vilket är skönt när vädret är som det är.

Om banker

Nu har jag äntligen fått mitt betalkort från banken. Jag var tvungen att ha mitt B-tillstånd, vilket jag till slut fick, och ha satt in tre löner på kontot för att kunna få kortet. Och detta är ett vanligt bankkort utan kredit.

Men nu fick jag kortet, och då tänkte jag att äntligen behöver jag inte söka efter en speciell UBS bankomat för att kunna ta ut pengar (jag känner bara till 4 st i Lausanne), nu skulle jag kunna ta ut pengar från alla bankers bankomater. Jo, det kan jag faktiskt göra nu, men det visade sig att sådan uttag kostar 0,50 Chf (3 kr), om man inte har minst 10.000 Chf (drygt 60.000 kr) på sitt konto.  Varför man skulle vilja ha det när man inte får någon ränta på pengarna kan man undra över. Nåja jag kan i alla fall betala med kortet på COOP och Migros (matvaruaffärerna) och så vitt jag vet så tas ingen avgift ut för det.

Det är uppenbart att bankerna här är för lite rikare människor. När man som utlänning ska öppna ett konto måste man fylla i en enkät där man bland annat uppger om man har en högt uppsatt post inom hemlandets syrelse eller om man är nära släkt med personer som har högt uppsatta positioner i landets styrelse.

Barnomsorg

Barnomsorgen i Schweiz är inte riktigt lika generös som i Sverige, jag får två dagars pappa ledighet i samband med förlossningen. Tydligen har Schweizarna nyligen röstat nej till utökad föräldrapenning och föräldraledighet, bland annat med motiveringen att det skulle innebära att en massa utlänningar skulle komma hit och snylta på deras fina land. Synd för ensamstående Schweiziska mammor (och för oss snyltande utlänningar som är vana vid svensk föräldrapenning).

Kom och hälsa på

Ni är hjärtligt välkomna att komma och häls på oss här i Lausanne. Vi har ett ”gästrum” med två tältsängar så åtminstone två personer kan sova rätt bekvämt. Ni gjorde ett stort misstag i att inte planera in er juni-semester här i Lausanne. Bättre väder får man leta efter, men kanske har ni fortfarande chansen, det sägs att det brukar var sommarväder här ända fram till oktober.

Första veckorna i Augusti kommer vi nog att vara lite upptagna med att anpassa oss till ett liv med en nyfödd bäbis, men i juli och september är ni välkomna. Helgen i månadsskiftet augusti september är redan uppbokad av Marina och Lasse. Ove o Gunvor, Elsa o Nisse, och Toto har alla sagt att de är intresserad av att komma i september så det är dags att börja boka datum nu.

Lausanne 030707,

Tävlingen

Min lilla tävling i förra brevet om ursprunget till citatet “Sorry I wrote you such a long letter; I didn’t have time to write a short one.”- Var tydligen mycket populärare än min fösta tävling, det regnade genast in en massa svar:

Sent: den 22 mars 2003 22:32
From: Richard Carlsson
Samuel “Mark Twain” Clemens.

Sent: den 22 mars 2003 22:46
From: Per Mildner
Pascal?

Sent: den 22 mars 2003 23:24
From: Ulf Magnusson
Det där är jag ganska säker på att Pascal är

upphovsmakare till (eller åtminstånde en av dem)

Sent: den 23 mars 2003 14:21

From: Mikael Gustafsson

Jag gissar på Mark Twain.

Naturligtvis kollade jag på nätet för att inte

gissa dumt och där fanns påståenden att det

istället kom från Abe Lincoln samt någon

kinesisk gammal akademiker.

Sent: Sunday,23 March, 2003 18:16

From: Lenny Holmberger

Om jag inte tar misste så tror jag att det var allas

vår Mr Abe Lincoln som kläckte ditt citat…

Sent: den 24 mars 2003 17:36

From: Bertil Spolander

Angående citatet vet jag att Winston Churchill har

sagt något sådant men om det gällde brev är jag osäker.

Det är mitt officiella svar i den eventuella tävlingen!

Min far tror att det var Lord Chesterfield som skrev något liknande (”… a ten page letter, I didn’t have time to write a one page letter.”). Tyvärr har jag inte lyckats ta reda på vad det rätta svaret egentligen är, så jag förklarar Richard som vinnare eftersom hans svar kom först. Den som vill bestrida detta beslut får hitta en källtext som bevisar att det inte var Mark Twain som var föst med citatet 😉

Digitalkamera

Vi har nu köpt en digitalkamera och jag håller på och förbereder en lite webbsida med bilder från lägenheten, Lausanne och Schweiz, som jag hoppas ha klar till nästa måndag då jag skickar ett nytt lite kortare brev.
Det får bli allt för nu, ha det så bra, kram
Erik

Follow

Lausanne 22/03/03,

Hej igen!

Nu, på allmän (nåja nästan allmän) begäran, är jag tillbaka. Tack till alla som har hört av sig. (Det var nästan effektivare att inte skriva något ett par veckor än att skicka långa veckobrev för att få lite respons… Ursäkta att jag inte har svarat er direkt och tidigare, jag trodde jag skulle få tid att skriva det här brevet för länge sedan.) Jag fick till slut tag på min gamla adressbok och lyckades hitta några nya adresser, så för en del av er är detta första brevet om mina äventyr i Schweiz, men misströsta inte ni kan ta del av allt ni missat på http://stenmans.org/brev/

Den fjärde veckan förflöt utan att mycket hände så jag bestämde mig för att vänta en vecka med mitt brev för att få ihop lite mer innehåll. Tyvärr blev det en lite längre paus än planerat. Helgen efter femte veckan kom nämligen Cilla på besök och hela helgen efter sjätte veckan var jag i slalombacken, och under veckorna har jag haft det fullt upp med en kurs, men mer om allt detta senare.

Släpp forskarna loss det är vår!

Livet här har börjat bli riktigt trevligt, solen skiner, det är vår, jag har fått se en ultraljudsbild på vårt blivande barn, vi har hittat en lägenhet, jag slipper ta en dyr schweizisk försäkring och jobbet är kul. Det är bara två små orosmoln på himlen, depositionen för lägenheten och avsaknaden av mitt B-tillstånd, vilket jag återkommer till så småningom.

Låt mig ta alltihop i kronologisk ordning. När jag skrev mitt förra brev hade jag fortfarande en vecka kvar på franskakursen, som jag lyckades ta mig igenom utan att lära mig nån franska. I övrigt förflöt veckan lugnt och jag hade tid att jobba lite på designen av mitt eget språk.

<nerdvarning>Ett programmeringsspråk förstås; varje respekterad forskare inom kompilator-programmspråksbranchen måste ju ha ett eget språk som är överlägset alla andra språk, och gärna utan några användare.

(“Having users is like optimization: the wise course is to delay it.” — Paul Graham)

Mitt nya språk (Ecole) är inspirerat av Erlang men löser förstås en del problem med språket. Bland annat har språket process GC och ”riktiga” datastrukturer.^(TM)  Under de två relativt lugna veckorna han jag med att designa syntaxen och implementera en parser och en partiell kompilator till Icode, men sedan har det varit fullt upp. </nerdvarning>

Ett efterlängtat besök

Torsdag den 5/3 gav jag en lyckad presentation av Erlang för labbet här, sedan skyndade jag mig iväg till Geneves flygplats för att möta Cilla. Den 6/3 firade vi tre år sedan förlovningen och Cilla hade till slut fått en utbetalning av sin arbetslöshetsersättning vilket gjorde det möjligt för henne att komma ner på en snabb helgvisit.

Vi började med en romantisk middag på en gourmérestaurang i gamla stan bakom katedralen på torsdagskvällen. På fredagen tog jag ledigt från jobbet men vi åkte ut till EPFL och åt lunch så att Cilla fick se var jag jobbade och träffa mina kollegor och så att vi kunde skicka ett fax till myndigheterna för att skynda på hanteringen av mitt ”B-tillstånd” (en lång historia…). På fredagskvällen åt vi en annan ”gourmémiddag” fast hemma i min lilla lägenhet: små kycklinglår inlindade i bacon med potatismos och en rosmarin doftande gräddsås. (<skryt>Enligt Cilla godare än den 20 ggr dyrare restaurangmiddagen.</skryt>) Därefter traskade vi iväg till en inflyttningsfest hos en kollega. Resten av helgen tillbringade vi till stor  del utomhus i ett Lausanne värmt av en givmild vårsol, vi vandrade vid Genevesjöns strand, tittade på uppoppande vårblommor i gröna parker, och på den magnifika vyn av höga alptoppar på andra sidan sjön från Crêt de Montriond, och så besökte vi en hem- och trädgårdsmässa. Tyvärr tog helgen slut allt för snabbt och på måndag var Cilla tvungen att flyga hem igen.

Ett hem! Ett hem! Mitt kungarike för ett hem!

Veckan som följde hade jag fullt upp med att springa runt på lägenhetsvisningar och med att förbereda en kurs. Jag har fått på min lott att hålla en kort grundkurs i kompilatorteknik så större delen av veckan gick åt till att planera föreläsningarna och projektet. Kursen har lite konstigt schema, den sträcker sig över 14 veckor men det är bara 45 minuter föreläsning och 45 lab per vecka.

Det ihärdiga lägenhetsletandet gav till slut utdelning och vi fick till slut napp. En nyrenoverad lägenhet med ett stort (med Schweiziska mått) och trevligt kök, med diskmaskin och spishäll. Den ligger rätt centralt på Louis-Vulliemin, men lite olägligt till högt uppe på en kulle, med en enkelriktad gata som går uppåt. (http://www.mapquest.com/maps/map.adp?country=ch&city=Lausanne&address=Louis-Vulliemin+30) Förutom läget, avsaknaden av en balkong, och att den ligger en trappa upp utan hiss så är det en perfekt lägenhet. Adress och mer info kommer i slutet av brevet.

Espace thermal suisse

Efter den intensiva veckan var det skönt att följa med 30 ”skidentusiaster” från avdelningen på en skidresa till Ovronnaz (http://www.ovronnaz.ch/), ca en och en halv timmes bilfärd från Lausanne. Vi kom dit vid ca 10 på lördagsmorgonen, jag (och några andra stackare som inte redan hade utrustning) hyrde skidor och pjäxor och sedan gav vi oss ut i pisterna.

Basstationen låg på 1400m, och första liften tog oss upp på 1940m. Toppliften började något lägre än Kebnekaise på 2080m och gick upp till 2500m. Det var underbart att åka slalom igen, sedan -92 har jag bara åkt vid ca tre tillfällen, två vid Abisko-Riksgränsen och en gång i Chamonix.

Hela helgen var det strålande solsken och lagom varmt, dvs inte så varmt att snön smälte, men tillräckligt varmt för att man skulle slippa frysa. Det gav mig verkligen blodad tand, och vore det inte för behovet att spara pengar till depositionen (mer om det strax) så skulle jag ha åkt ut den här helgen också. Vem vet kanske tar jag en tur imorgon i alla fall.

Vi stannade på ett litet pensionat natten mellan lördagen och söndagen så att vi kunde komma ut på pisterna tidigt på söndagen. Nu blev det inte så jättetidigt för mig och Uwe Nestman, som jag åkte mest med, eftersom vi stannade uppe till efter ett och spelade biljard och drack öl i pensionatets källare.

Efter skidåkningen på söndagskvällen badade vi i de varma källorna i Ovronnaz. Två timmar i 36gradigt bubblande mineralvatten var precis vad kroppen behövde efter två dagar av intesiv skidåkning.

Jag ska bli pappa

På måndagmorgon sov jag ut lite innan jag gav mig iväg till jobbet, och då hann posten komma innan jag gav mig iväg. Med posten fick jag en ultraljudsbild av det lilla fostret i Cillas mage. Hon hade varit på ultraljudsundersökning på fredagen och direkt skickat en bild till mig, eftersom jag tyvärr inte kunde vara med. Enligt barnmorskan är nedkomsten beräknad till 5:e augusti, dan före min födelsedag alltså. Cilla är lite orolig för hur det ska gå med två Lejon i familjen. Själv tycker jag bara det känns tryggt.

Under veckan har jag fortsatt med förberedelserna av kompilatorkursen och skrivit mitt första Javaprogram – en enkel virtuell maskin som studenterna ska kompilera till. Jag har också hackat lite på mitt första riktiga Scalaprogram en implementation av UBF (Universal Binary Format), dels för att öva mig på Scala och dels för att få Scala och Erlang att prata med varandra på ett effektivt sätt.

Nu, 17:30 på lördagskvällen lyser solen fortfarande och när jag tittar ut genom fönstret så ser jag träd med gröna knoppar på väg att slå ut.

B som i Byråkrati

Som ni hör så leker livet och jag har börjat finna mig till rätta här i Lausanne. Det är bara två små problem som bekymrar mig. Det första är mitt ”B-tillstånd”. För att få bo och jobba i Schweiz måste man ha ett tillstånd. De kommer i många olika former, det näst bästa är ett ”B-tillstånd”, vilket jag har ansökt om. (Det bästa tillståndet är C, då kan man göra nästan allt som en Schweizare kan göra. Sämre varianter är L och G tillstånd som är mer temporära.)

Ansökningen om ett B-tillstånd skickades in i November så fort jag hade tackat ja till posten. Trots nya bestämmelser från sommaren, efter en bilateral överenskommelse med EU, som säger att alla EU medlemmar automatiskt ska få ett femårigt B-tillstånd, och trots att EPFL som är en federal myndighet och har speciella regler som kan ge sina anställda C tillstånd direkt, så tog det de Schweiziska myndigheterna till slutet av januari att godkänna min ansökan. I sista sekunden innan jag var tvungen att beställa min biljett hit godkände de min ansökan så att jag kunde börja jobba den första februari.

När jag sedan kom hit var jag som alla utlänningar tvungen att anmäla för myndigheterna att jag hade flyttat hit, så att de skulle kunna utfärda själva B-tillståndet (den fysiska papperslappen som säger att jag har ett B-tillstånd och som jag som utlänning alltid måste bära med mig.) Detta gjorde jag den tredje februari, första vardagen i Lausanne.

I början på mars hörde en hyresvärd av sig och sa att vi låg bra till för att få en lägenhet, men de behövde mitt B-tillstånd eller ett intyg om att myndigheterna arbetade på att skaffa fram tillståndet, gärna inom nästa vecka. Eftersom Cilla skulle komma på besök den veckan inväntade jag henne för att få hjälp med kommunikationen med myndigheterna.

På fredagen ringde hon till contrôle des habitants (en kommunal enhet där jag anmält mig som inflyttad), efter ett långt samtal framgick det att de inte kunde hjälpa oss, för ärendet var hos de kantonska myndigheterna, så vi fick telefonnummret till Service de la Population et de Migration. När vi ringde dit sa de att vi var tvungna att skriftligen begära en « attestation » att de jobbade med ärendet. OK, så vi begav oss ut till EPFL för att faxa myndigheten (åtminstone gav det Cilla en chans att träffa mina kollegor.) För säkerhetsskull ringde Cilla dem och kollade att de fått faxet: ”Jodå – inga problem”, då var det bara att vänta.

På tisdag hade vi ännu inte fått nått svar, så Cilla ringde igen. ”Jodå – vi har idag registrerat ert fax som en inkommen handling till myndigheten.” Efter två arbetsdar hade de lyckats registrera att brevet hade kommit! ”Den ansvarige tjänstemannen kommer att kontaktas”, vilken dag som helst, ”och sedan kommer ett svar att skickas med brev.” Vi undrade om de inte kunde faxa svaret eftersom det var lite bråttom? ”Nej, innehållet är privat och måste skickas med brev.”

Nu började vi bli desperata och undrade om det inte gick att skynda på processen lite, allt vi ville ha var ju ett papper som sa att de jobbade med min ansökan. ”Ni kan ju försöka besöka en handläggare personligen genom att gå till myndighetens kontor, om de har tid och möjlighet så kan de kanske utfärda en handling.”

På onsdagsmorgonen gick jag till Service de la Population et de Migration, väntade tålmodigt i kö för att träffa en handläggare, och förklarade till slut mitt problem, de talade som tur var engelska. ”Tyvärr, du kan bara vänta.” Jag förklarade återigen, tålmodigt, att jag bara ville ha ett intyg att de jobbade på saken och att jag verkligen behövde det för att kunna få en lägenhet. Då gick handläggaren med på att undersöka saken, och så försvann han in i kontorslandskapet och ringde ett långt telefonsamtal. Till slut kom han tillbaka och sa ”Tyvärr, EPFL har inte fyllt i formulär 1350, din ansökan kan inte behandlas innan de fyllt i formuläret.” Han var orubblig.

Då skyndade jag mig ut till EPFL och pratade med vår sekreterare som inte visste vad formulär 1350 var men hon skickade mig vidare till personalavdelningen. Där sa Madame Bise att det var struntprat att de inte hade fyllt i formulär 1350, det hade hon gjort redan i november. Så hon ringde till Service de la Population et de Migration, ”Ja, kanske har ni redan fyllt i formulär 1350 men vi har inte fått alla papper från contrôle des habitants i Lausanne.” Då ringde Bise till contrôle des habitants, ”Jodå, herr Stenman var här den tredje februari och den fjärde skickade vi alla papper till Service de la Population.” Bise ringde tillbaka till Service de la Population och skällde ut dem för att de hade slarvat med sina papper, inte för första gången heller. De lovade då att de genast skulle jobba på ärendet och att jag skulle ha ett svar före fredag.

När jag kom hem från jobbet på fredagen hade jag ännu inte fått nått intyg. På måndagen 17/3 (6 veckor efter att jag anmälde mig) ringde jag till Bise. Hon ringde upp myndigheten, de höll nu på att skicka ett brev till contrôle des habitants som nog skulle komma fram på onsdag och sedan skulle de behandla ärendet i några dagar, men till den 22 skulle det nog vara klart.

Jag skrattade ett uppgivet skratt och tackade Madame Bise för besväret.

Intyget kom varken igår eller idag (post delas ut på lördagar).

Frågan är om jag kommer att få mitt B-tillstånd innan eller efter jag får ett intyg som säger att de arbetar på att ge mig ett B-tillstånd?

Utan B-tillstånd lever man på undantag här. Jag försökte skaffa mig ett nytt mobiltelefonabonnemang idag, men det var förstås omöjligt utan ett B-tillstånd. Nu är jag mobiltelefonlös eftersom mitt teliaabonnemang är uppsagt.

Nu har jag i alla fall skrivit ett kontrakt med på en annan lägenhet där de inte krävde ett B-tillstånd i alla fall inte innan vi flyttar in, men de kräver en deposition på tre månadshyror, lite drygt 21000kr. Hur vi ska lyckas skrapa ihop till 21000 kr före den första april är det andra orosmolnet på den annars så klarblå himlen.

Phew! Jag blev alldeles uppjagad och upprörd över att beskriva min närkontakt med Schweizisk effektivitet. Det är nog bäst att jag inte berättar om vedermödorna med att få en svensk sjukförsäkring från Folksam att godkännas i stället för en Schweizisk som kostar ca 1800kr – i månaden! I vilket fall, så lyckades det till slut och det är nog bäst att jag skriver om roligare saker i stället.

Veckans boktips

Jag kan passa på att ge ett boktips i stället. Eftersom jag har 15 minuters metroresa till och från jobbet varje dag så har jag hunnit läsa lite. Bland annat har jag läst ”Gardens of the Moon” av Steven Erikson, en fantasyberättelse sprängfylld med magi. Den var lite tungläst i början innan jag hade vant mig vid hans stil, han använder sig nämligen konstant av nya begrepp och namn utan att introducera dem. Först efter några sidor eller kapitel kommer förklaringen av begreppet, men ibland kunde jag klura ut begreppet utifrån användningen, och efter ett tag hade jag vant mig vid stilen. Men boken är spännande och rik på intressanta personligheter som man får följa över flera kontinenter, konflikter och äventyr i en berättelse vars tempo accelererar hela tiden mot ett ofrånkomligt klimax där allt verkar hända på en gång. Jag rekommenderar den varmt till varje fantasyfan, just nu läser jag uppföljaren ”Deadhouse Gates”.

Mot ny adress

Som sagt så har vi skrivit kontrakt på en trerumslägenhet på ca 70kvm, och vi flyttar dit den första april. Ja, Cilla flyttar också ner då (ni kan nog se fram mot nya långa beskrivningar av säkerligen intressanta möten med schweiziska barnavårdsmyndigheter) så det är dags att uppdatera adressböckerna.

Från och med 31/3 2003:
Av. Louis-Vulliemin 30
1005 Lausanne

Jag återkommer med telefonnummer när vi har fått det, men nu är ni välkomna att komma ner och besöka oss, när ni känner för det. Om alla tänker vänta till 5:e augusti så kan det bli lite trångt, så kom gärna innan. Till exempel kan ni komma redan den 6/3 då vi ska ha vår inflyttningsfest!

“Sorry I wrote you such a long letter; I didn’t have time to write a short one.”

Ha det så bra, lev väl, skriv gärna,
Kram
Erik – för tillfället på topp.

PS.

Veckans tävling: vems är det sista citatet?

Follow